Ett vanligt försök man gör för att demonstrera induktion visas nedan. En magnet skjuts

in eller dras upp ur en spole. Man ändrar magnetfältet i spolen. Klicka på bilden.

När magnetfältet ändras i spolen induceras en spänning i spolen som ger upphov till en

ström i kretsen. Amperemetern gör ett kort utslag när magnetfältet ändras. Egentligen indu-

ceras  en spänning i varje varv i spolen.  Fler varv ger alltså högre spänning. Ju snabbare

magnetfältet ändras ger också högre spänning.  Matematiskt kan det uttryckas så här:

u = NΔΦ/Δt  .   u är den inducerade spänningen,  ΔΦ är ändringen av magnetflödet Φ,

Δt är tiden under vilken flödesändringen pågår,  N är antal varv i spolen.

  En transformator består av två lindningar.

Den ena primär- och den andra sekundär-

spolen. Matar vi primärspolen med växelström

ger den upphov till ett växlande magnetfält

Magnetfältet inducerar en växelspänning i

sekundärspolen. Spänningens storlek

beror på antalet var i sekundärspolen.

Järnkärnan förstärker magnet flödet  Φ i storleksordningen 10000 ggr.

Vid överföring av stora effekter kan järnkärnor bli stora och otympliga.  För att minska beroendet

av järnkärnor kan man öka frekvensen på växelströmmen som skall  överföras.  ΔΦ/Δt  blir mycket

stort. Ytterlighetsfallet  N = 1 , ingen järnkärna och mycket hög frekvens. På bilden nedan är en

spole med ett varv som matas med växelström av mycket hög frekvens. När en ettvarvsspole

med en glödlampa närmas ser vi att det induceras en ström i spolen som får glödlampan att

lysa. Klicka på bilderna.